Jag ska här kort beskriva tillverkningen av två platinaringar.
Platina är ett material som skiljer sig rätt mycket från andra metaller jag arbetar med. Andra metaller kan vara olika hårda men beter sig ändå rätt lika när man bearbetar dem. Med platina är det en annan sak. Spånen vill inte riktigt lossna från ämnet när man tex. sågar eller filar. Slipa och polera kräver ett omfattande förarbete för att ge bra resultat. Platinans smältpunkt är också betydligt högre än tex. guldets, vilket kräver speciell utrustning.
Kan man bemästra allt detta så är det ett fantastiskt material att jobba med. Färgen är vackert ljust grå och tyngden skiljer det från nästan alla andra metaller. Det är betydligt tyngre än guldet, som jag jämfört det med tidigare.
Platinan som jag får från min leverantör kommer i en form som kallas ”plans”. Det är ett åttakantigt stångmaterial.
Det första jag gör är att valsa ut materialet till ungefär den tjocklek och bredd som den färdiga ringen ska ha.
Det måste finnas lite mån för filning och polering.
Så här ser ämnena ut när jag har valsat ut dem.
Ändarna som alltid blir deformerade i valsningen måste sågas av och längden avpassas för rätt ringstorlek.
En annan av platinans egenskaper är att det lätt legerar, blandar, sig med andra metaller och ämnen vid hög uppvärmning. Därför måste jag ”beta” metallen innan jag glödgar eller svetsar. Detta gör jag i varm 10% salpetersyra. Nu försvinner alla spår av metall som ev. hamnat på ytan vid de tidigare arbetsmomenten.
Glödga gör jag för att få metallen mjuk igen. Under valsningen har jag bearbetat materialet så hårt att det blivit hårt och är svårt att böja.
Nu är det dags att böja ihop materialet till en ring. Det gör jag i ett ringbockningsverktyg.
Ringarna är bockade och färdiga att svetsa.
Vid svetsningen tillsätter jag små droppar av smält metall för att fylla ut öppningen i de bockade ringarna. Smält temperaturen ligger på 1738 grader.
Efter svetsningen smider jag ringen för att få den rund och jämn.
Nu är ringarna smidda och grovt filade.
Ytterligare filning och slipning av ringarnas sidor följer.
Ringarna med polerade sidor.
För att få rätt storlek och profil på ringarna svarvar jag av ut- och insidan.
Dags att stämpla.
De stämplar jag slår in är min egen ansvarsstämpel ”ERIK”, ortstämpeln för Stockholm, ”Pt” för platina, ”950” för finhalten (950/1000) och årsstämpeln ”S11” som anger året 2016.
Nu återstår bara slipning och polering. Poleringen går till så att vaxer med inblandat slipmedel påstryks en roterande trissa, vanligen av något textilt material. Sedan trycker man ringen mot trissan med ett bestämt mönster.
Ringarna är färdiga! Den uppmärksamme har kanske lagt märke till att en av ringarna har stenar infattade. Hur det går till får bli ett annat inlägg.
