Kring sekelskiftet 1900 var brännvinskantinen ett givet föremål på restaurangernas finare smörgåsbord. Snapsen ingick i priset för smörgåsbordet och det var fritt fram att vrida på kranarna och fylla på så mycket man ville. Dock ansågs det som brist på hyfs att fylla på mer än sex gånger.
Eftersom inte alla drack snaps påpekades det snart att det var orättvist att nykterister skulle betala samma pris för smörgåsbordet som snapskonsumenterna. Ett förbud mot att snapsen ingick i maten infördes. Brännvinskantinen förlorade sin funktion och ställdes slutligen undan.

Dessa brännvinskantiner, eller kylare som de ibland kallades för, var tillverkade av mässing eller nysilver och försilvrade. Formen liknade en samovar eller stor pokal. I Finland kallas de för brännvinssamovarer. De var utrustade med 3-6 behållare för olika sorters kryddning och en behållare för is för att kyla drycken. På kantinens utsida satt kranar med skyltar. Dessa angav vilken kryddning som kom när man vred på kranen.

Min brännvinskantin är tillverkad i silver. Den består av 3 behållare om 350 ml var, och en central behållare för is. Alla behållarna är löstagbara för att underlätta rengöring och förvaring. Formen har jag inte lånat från äldre kantiner utan snarare från sädessilon eller brännvinspannor.

Se även min senaste brännvinskantin tillverkad 2023

Källa: Gastronomisk kalender 1968, Bernhard Garsten.